Sådär.. Ännu en halv vecka har passerat... Det är väl okej.. Eller? Sitter nu med en förkylning som är på utbrytning eller så blir den inte mer än såhär.. Men skit trist e det.
jag skyller på dagis. Och Lucia.
Killarnas dagis envisas ju år efter år att fira Lucia utomhus. Stackars små frusna barn. Och genom frusna föräldrar som står redo tio minuter före utsatt tid för att få en skymt av just sina tomteklädda barn. Eller små pepparkaksgubbar och tärnor. Där stod man i ca 30 min sammanlagt i snålblåsten som mer liknade storm, med frusna fingrar på en kamera för att få se... Alla andras barn utom sina egna! Jag såg Leo 3 år i sin pepparkaksutstyrsel, men Anton och Jakob syntes inte till, attans då!
Okej sjung snabbt nu barn så man får gå in och värma sig med kaffe och lussebulle. Men inte då! Då tar vi lite fika utomhus! För att göra röda fingrar ännu rödare. Tårna tappade väl känsel ungefär i början av Lucia sången.. De flesta föräldrar tog sitt kaffe, tryckte in en lussebulle i munnen på barnen och sprang hemåt. Kvar satt så jag, Anton, jakob och storasyster. Det var mysigt. Fast dukarna på bordet flög iväg och ljuslyktorna slocknade..
Hela dagen började iochförsig som en storm. Hade ställt klockan på sex för att hinna få upp Alina som skulle vara på skolan 40 minuter tidigare. I år går hon i trean och samma varje år så har treorna lucia tåg för övriga låg- mellanstadie elever. Men så hade ju jag lagt mobilen på ljudlöst vilket inte var så smart.. För klockan 7,20 vaknade jag.. Med ett ryck! Shit! In och slet upp stackars trötta 9åringen, som sedan klädde sig och kom iväg mycket snabbare och smidigare än hon brukar då hon går upp en timme före hon ska gå. Kanske ska man börja försova sig för att undvika hennes dåliga morogn humör?? ;) Att det sen återstod tre samtal att ringa innan 12åringen kom iväg, kan man ju klara sig utan varje morgon..
jag är lite anti lucia och anti jul. Det verkar komma smygandes lite mer för varje år... Det är ju tråkigt att känna så. Vill ju samtidigt att barnen ska få uppleva såna jular som man själv har minnen av sen barndomen. Men nu e jag ju mamma. Det e jag som ska fixa allt däromkring. Mysmorgnar. Grötfrukostar. Julmat och gott till kaffet. Julgranar och pynt.... Nej... var mycket smidigare då ens egen mamma gjorde det.. så man bara kunde kliva upp på morognen och allt var sådär rött, varmt och mysigt. Man fick frukost serverad, julmat så man var proppmätt och det enda bekymret man hade var väl att tiden mellan Kalle och julklappsöppnande var så jäkla lång!
Men jag gör mitt bästa för att barnen ska få en mysig jul. det e trots allt för dom, och inte för min skull. Eller för våran skull e det väl. För att vi ska ha mysiga julaftonar att tänka tillbaka på.
Ja än så länge e det lång tid kvar. hela 10 dagar..
Nu ska jag fixa resterna här hemma och sen bege mig på utvecklingssamtal för äldsta.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar