Vissa har måndagar.. Jag har tisdagar.. Dagar då man vaknar avigt, hur man än sovit. Dagar som känns motsträviga och luddiga och som man aldrig riktigt kan kliva ur den hårt slutna bubblan. Eller så vaknar man med ett ryck och vänder ganska snabbt neråt igen och hela dagen kan kännas tung och grå. Inte så att varje måndag innebär depp eller otröstligt gråt, men jag har under åren kommit på att tisdagar är de dagar som jag har svårast för.. Såsom vissa har sina måndags törnar. Eller torsdags lunk. För inte kan jag tro att någon människa har sina luddigast dagar på en fredag.. Eller en lördag?? Okej söndagar.. men säkert i många fall är det själv förvållat.. ;)
Denna tisdag började med stress. Barnen vaknade i och försig i tid, medan jag låg kvar som under en ångvält. Mörbultad och seg. Hade en tid att passa på bilskolan. Alla tre lekte jättebra( sådär som man önskar dom kunde leka efter dagis någon gång..) så jag tog det lugnt, tog en kaffe och cigg i lugn och ro. Klädde på mig och fixade ögonen, allt medan jag varvade med blöjbyte och påklädnad av två. Okej.. Nu så, om tio minuter ska vi gå.. börja avsluta era lekar.. Drar djupt efter andan och sådär! Kaoset utbryter! Jakob kastar och ställer sig nog rakt upp och ner och gapskriker. Anton blir sur och tvär i hallen då overallen ska på. det går tydligen för sakta, sen för trångt i skorna, sen ska overallen inte vara uppdragen ända upp.. Amäh suck.. Leo irrar mest runt och verkar inte alls ha koll på sin snart 4åriga kropp och sin lika snart 4åriga hjärna.. Istället för att hitta fokuset på sina ytterkläder börjar han packa ihop presenter i en filt för att leka 'grattis'.. mamma börjar nu svettas en del.. och lite mer.. undrar tyst för mig själv hur tidigt man egentligen ska gå upp för att hinna i tid då man faktiskt har en tid att passa?! Tror nog samma kaos skulle utbryta om vi stor vakna kl 03 varje morgon. Aja, efter ett antal skrik och slit om vem som skulle ha mammas rosa bajen mössa, ett antal tjyvnyp och puttar i hallmöbler och ryck i dörrhandtag står vi så färdiga i hissen. Denna f******de hiss!!! Sista veckan ligger killarnas stora intresse i att glatt trycka på varenda knapp i hissen så vi är den roliga familjen som pendlar fram och tillbaka mellan plan 2, plan 1 och plan 4 i evigheter känns det som innan vi hamnar på E (entre) där vi ska gå av.. För att öppna hissdörren för tre bröder som nu inleder tävlingen mot porten för att hinna först till vagnen.... Som det sedan ska diskuteras om i ca fem minuter vem som ska sitta, vem ska stå på brädan och vem ska gå... Herrejösses.. Fast ibland kan jag liksom i allt det där kaoset, bland skriken och tjyvnypen bara stanna till.. Det är ju helt underbart.. Man är liten och så i sin egna lilla värld. det roligaste mamma gör under morgonen kan vara att tålmodigt åka mellan plan 4 och 1 med stopp på varje. Okej det kan jag bjuda på.. kanske inte varje morgon.. men jag biter nog ihop ofta. För att göra dom ganska nöjda och glada över något som egentligen inte kostar något.. Utom min egen tid, som jag egentligen har mer av.
Det är underbart. Nästan jämnt. Ibland mer. Íbland mindre. Men alltid underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar